Hej
”Eko Ulf” är namnet på min enskilda firma sedan 2002 och eftersom jag som driver den heter Ulf och det jag håller på med är ekologiskt och naturligt byggeri så blev namnet därefter, och är fortfarande så även om flera numera kallar mig ”Ler-Ulf”. För vanligtvis handlar det om lerbygge och halmhus.
Jag heter Ulf Henningsson och är född 1970 i Mölndal där jag alltjämt bor kvar. 1995 var jag färdig civilingenjör väg & vatten på Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Min inriktning var mark, vatten och miljö. Examensarbetet handlade om naturlig dagvattenhantering och innefattade bl a en resa till Kina. Därefter hade jag ett årslångt vikariat på projekteringsavdelningen på VA-verket i Göteborg.
Intresset av att kanske som volontär rena vatten i tredje världen fick mig att gå på SIDA´s kursgård på Sandö i Ångermanälven under ett halvår 1997. Det var först där som jag kom i kontakt med företeelsen att bygga hus med jord, vilket tände en slags positiv gnista.
Tillbaka på västkusten öppnade sig en möjlighet att vara med och bygga ett experimenthus med halmbalar och lerputs i S:t Jörgen park på Hisingen. Det blev med början 1998 en ALU-tjänst på Ekocentrum och i samarbete med den lilla Waldorfskolan Grenkvistskolan började jag bygga halmhuset. Det blev inte stora vida världen precis utan istället ett ”U-landsprojekt” i Göteborg, brukar jag säga. Knappa resurser men väldigt lärorikt för en teoretiker att även få använda händerna praktiskt. Många hjälpte till och huset (”Fröhuset”) växte sakta fram, på ofri grund. Det var tänkt som ett visningshus med ekoteknik som solfångare, ackumulatortank, separerande toalett osv samtidigt som det skulle fungera som skolans vaktmästarbostad. Nu kom vi tyvärr inte så långt. Huskroppen som sådan stod på plats men det vart aldrig färdiginrett innan markägarna aviserade att det skulle byggas radhus i parken istället. Det gick i alla fall att återanvända en del av byggmaterialet och det andra kunde komposteras. I och med detta husbygge engagerade jag mig i Lerbyggeföreningen i Sverige och jag var även sekreterare i ca 10 år.
Under hösten 2005 genomgick jag tillsammans med två svenska kollegor en tre veckors vidareutbildning som lerbyggare i Tyskland kallad ”Fachkraft Lehmbau”, och diplomerades efter avlagda teoretiska och praktiska prov som lerbyggare.
Jag fortsatte att förkovra mig inom ler- och halmbyggande och i nuläget har jag nog varit med och byggt på drygt ett hundratal byggnader av olika slag med olika ekologiska lösningar, samt dessutom besökt ännu fler. Som sagt öppnade jag firman Eko Ulf 2002. Ibland håller jag i kurser och mestadels är det självbyggare som behöver hjälp med vissa moment i byggprocessen där jag kan vara med och stötta. Det kan röra sig om alltifrån grundläggning, stombyggnad och isolering till lerputsning, lister och målning, för såväl nybyggen som renoveringar. Just att själv vara med och bygga sin egen boning och sedan känna den glädjen och stoltheten under husets levnad, vill jag gärna uppmuntra. Hjälp till självhjälp, om du vill. Ofta är min erfarenhet dock den att det brukar ta längre tid och kosta mer än vad man tror från början. Jag vill absolut inte ta udden av den positiva vision man målar upp i början av ett projekt, för den behövs, men det underlättar om det går att undvika de värsta glädjekalkylerna. Det är ett bra sätt att under byggandets gång ibland minnas de goda insater som redan är gjorda och inte bara oroa sig för alla moment som är kvar. Se dem som framtida möjligheter!
Att anlita hantverkare är en kostnad som kan skjuta i höjden och min ambition är att göra ett gott jobb till ett rimligt pris. Min taxa ligger på 400 kronor per timme plus moms och jag räknar den effektiva tiden och försöker sedan avväga summan så att det känns som om det är något det går att vara överens om, tillika om reseersättning. Fasta priser är inte alltid lätt att sia om men kan t ex för ordinarie lerputsningar vara möjligt att erbjuda från ca 500 kr plus moms per kvadratmeter färdig puts. Jag tror inte att jag är så jättedyr, om jag säger så. Men man ska ju leva själv också, så visst är det en balansgång.
Bästa hälsningar
Ulf
