Att blanda lättlera med en densitet under 1200 [kg/m3] är en relativt ny lerbyggnadsteknik. Första gången det påträffas i pränt är i en tysk lerbyggarskrift från 1944. Den färdiga massan, som inte kan ta några större laster utan behöver en bärande stomme, består av lera och isolerande material som halm (lerhalm), träflis (träflislera) och leca (lecalera), samt kombinationer av dessa varianter. Det går till på så sätt att vatten och lera blandas till en lervälling som i sin tur arbetas ihop med det isolerande materialet. Blandningen packas sedan i formar, antingen på plats direkt eller till block som efter torkning kan muras med lerbruk. Torktiden, som kan vara 1-2 månader, beror på flera faktorer som t ex väggtjocklek och vilka blandningsförhållanden som väljs. Kompostering och mögelbildning kan påbörjas om inte väggen hinner torka i tid. Att planera byggtiden med hänsyn till årstiderna har sålunda sina fördelar. Valet av massans proportioner av lera (tyngre – mer värmelagrande) och det isolerande materialet (lättare – mer isolerande) har betydelse för husets egenskaper som isolerande och värmelagrande. Dessa två storheter balanserar varandra och vid beräkningar av energibalanser tas dessvärre sällan hänsyn till detta.
Framställningen av lerhalmsblock kan göras industriellt och i Tyskland finns det fabriker och återförsäljare som tillverkar och säljer lerhalmsblock m m. Nedan traditionellt förfarande:
Halmstråna klipps till ca 20-40 cm längd (inte alltid nödvändigt)
Lervällingen tillreds (kan ske med olika maskiner också)
Lervällingen och halmen vänds/blandas ihop
Efter att ha dragit övertäckt i några timmar (mognat) fylls blandningen i formen
Packning av massan i formen (mest längs sidorna/kanterna)
Här tillkommer även armering med hjälp av slanor längs väggen